Allergi och dålig tarmflora hör ihop

Denna krönika är skriven av Stig Bengmark – professor emeritus, forskare, föreläsare och författare. Läs fler av Stigs krönikor här.
Åtskilliga epidemiologiska studier visar att människor som lever nära naturen har bestämda hälsofördelar. Bl.a. minskar död i kroniska sjukdomar som Alzheimer, hjärtkärlsjukdomar, diabetes och cancer, och dessutom medför det väsentligt mindre psykiatriska problem och mycket färre allergier. Många positiva psykologiska, fysiologiska och endokrinologiska effekter har rapporterats, något som tillskrivs mer motion, mer sociala kontakter och också bl.a. tillgång till solljus (Rook GA Proc Natl Acad Sci USA. 2013;110:18360-18367).
Allergi är en både lokal och generell inflammation
Allergi är en reaktion som uppträder då någon eller flera av kroppens vävnader/celler utsätts för hot från ämnen som normalt inte hör hemma i kroppen. När vår kropp exponeras för sådana ämnen utlöses en försvarsreaktion som vi människor hanterar olika och som har olika effekter beroende på hur förberedda eller känsliga vi är. I grund och botten är allergi både en ökad lokal och generell inflammation, som i sin klassiska beskrivning har fyra mer eller mindre uttalade ingredienser: rodnad, svullnad, värmeutveckling och nedsatt vävnadsfunktion. Reaktionen kan ske i kroppens alla vävnader men ses oftast på hud, i lungor och i magtarmkanalen.
Särskilt utsatt är mag-tarmkanalen som dagligen tillförs miljarder av olika ämnen varav många har egenskaper att utlösa allergier (dessa ämnen kallas allergener), samt av obehagliga mikroorganismer med förmågan att framkalla inflammation och infektion. Kombinationen allergener och sjukdomsalstrande bakterier är dessutom speciellt effektiv och oönskad.
Antibiotikabehandling sätter skyddsmekanismer ur spel
Det är viktigt att kroppen lär sig känna igen de ofarliga ämnena och inte utlöser någon inflammation då det inte behövs. Studier på djur visar att normala försvarsmekanismer i omfattande utsträckning sätts ur spel hos de som blir behandlade med antibiotika eller utsätts för andra kemikalier, liksom hos de som inte tar hand om sin tarmflora och har en tarmflora som är ordentligt reducerad både till antal och funktion (Stefka AT et al Commensal bacteria protect against food allergen sensitization. Proc Natl Acad Sci USA. 2014;111:13145-13150). Det har t.ex. visats att möss som under nyföddhetsperioden utsatts för antibiotika långt senare i livet utvecklar t.ex. jordnötsallergi.
Överdriven hygien har skapat dagens explosion av allergier och kroniska sjukdomar
En bra fungerande tarmflora är alltså en förutsättning för ett riktigt skydd mot en mängd olika allergier. Om människan inte får möjlighet att utveckla en bra tarmflora och ett bra immunförsvar blir den ett lätt byte för allergier och senare i livet också kroniska sjukdomar. 1989 påpekade Strachan (Strachan DP (1989) Hay fever, hygiene, and household size. BMJ 299(6710):1259–1260) att de insatser som samhället gör för att skydda nyfödda och unga mot t.ex. infektionsframkallande mikroorganismer, i själva verket kraftigt beskär immunsystemets möjligheterna att utvecklas och fungera till sin fulla potens för att skydda oss mot sjukdomar, infektioner, allergier och kroniska sjukdomar. Strachans påpekande, som fått namnet hygienhypotesen, är idag accepterat i vida forskarkretsar.
Det är mycket som stör en optimal utveckling och funktion hos immunsystemet
Idag vet vi att fostrets och den nyfödde bebisens exposition för mikroorganismer och möjlighet att utveckla en omfattande, stabil och välfungerande uppsättning av skyddsbakterier (mikrobiota), spelar en stor roll för individens framtida hälsa. Allt som stör denna process som t.ex. överdriven hygien, vaccination, fel föda, artificiell modersmjölksersättning, läkemedel (speciellt antibiotika och speciellt under foster-, nyföddhets- och tidig barnaålder) har avgörande betydelse för den framtida hälsan (Blaser M (2011) Antibiotic overuse: Stop the killing of beneficial bacteria. Nature 476(7361):393–394).
Tyvärr ökar förekomsten av svåra och ofta livshotande allergiska reaktioner (kallas ofta anafylaktisk chock) med alarmerande hastighet (Cao S et al The role of commensal bacteria in the regulation of sensitization to food allergens. FEBS Lett. 2014;588:4258-4266). Även mer ”vardagliga” allergier ökar snabbt och idag lider 8% av barnen och 2% av alla vuxna i västvärlden av någon form av manifest allergi. En orsak bland många är att vi numera äter industriellt framställd västerländsk mat som innehåller på tok för lite växtfiber. Vi och speciellt våra barn får nästan inte i oss något alls av de ”tuffa” fibrer som är våra tarmbakteriers älsklingsmat och utan vilka de inte kan existera, fungera och skydda oss mot sjukdom.
Nyttigheter som bakterierna tillverkar från fibrer är det som skyddar oss
De senaste åren har man uppmärksammat betydande allergi- och sjukdomshämmande effekt hos vissa ämnen som tarmfloran producerar lokalt på ytan av tarmslemhinnan och speciellt i första halvan av grovtarmen. Det rör sig om något som kallas korta fettsyror – en slags hälsans doldisar kan man säga. Korta fettsyror benämns ofta med sin engelska förkortning SCFA (short chain fatty acids) och består främst av ättiksyra, propionsyra och smörsyra – samtliga kända för att ge näring till tarmväggens slemhinna (mukosan) och härigenom motverka den farliga genomsläpplighet av tarmväggen (läckande tarmvägg/leaky gut) som alltid uppträder vid brist på korta fettsyror/dåligt fungerande tarmflora. Därtill har ett flertal andra mycket positiva kort- och långsiktiga hälsoeffekter av korta fettsyror, inte bara på tarmväggen utan på immunsystemet i sin helhet, iakttagits.
Det tillverkas cirka tre gånger så mycket ättiksyra som propionsyra och smörsyra, och överskottet omvandlas till näring i levern. Ofta förekommer det dock brist på korta fettsyror och speciellt på smörsyra (som f.ö. anses vara den viktigaste av alla för tarmväggens funktion) och därför är tarmen speciellt snål med den smörsyra som bildas – allt tas till vara på och bara några få procent går förlorade med avföringen.
Brist på ”tuffa” fibrer handikappar tarmfloran – kanske för evigt?
Korta fettsyror är verkligen korta – de har bara 1-6 kolatomer och bildas genom s.k. mikrobiell fermentering i grovtarmen av ”tuffa” fibrer som polysacharider, oligosacharider men också av diverse proteiner och peptider – kanske en nödlösning när tillräckligt med fiber saknas? De allra viktigaste fibrerna för framställning av korta fettsyror är cellulosa, betaglukaner, guar gum, fruktaner, resistent stärkelse, galaktomannaner, xylaner och pektiner – fibrer som de flesta inte alls intar i tillräcklig mängd.
Tyvärr har de flesta av oss genom sin moderna livstil och huvudsakliga intag av processad mat, tappat viktiga delar av tarmfloran vilket medfört att vi fått svårigheter med att omsätta/bryta ner ”tuffa” fibrer. Detta medför i sin tur tyvärr att många, kanske de flesta, av oss måste begränsa intaget av sådana fibrer då de annars får besvär – det finns helt enkelt inte längre några bakterier kvar som har förmågan att bryta ned sådana ”tuffa” fibrer. Egentligen skall nedbrytningen av dessa börja redan i övre delen av tunntarmen, redan där skall det nämligen finnas bakterier som kan påbörja nedbrytningen av växtfiber. Men eftersom de nu ofta saknas förblir fibrerna ofermenterade och ställer istället till med besvär: buller och körningar, omväxlande diarré och förstoppning m.m. Detta tvingar tyvärr många att avstå/starkt begränsa intag av våra riktiga superfiber – något jag berättat om i den här och den här krönikan.
Tål man inte A-laget så får man nöja sig med B-laget
Man räknar med att uppåt hälften av människorna i Nordamerika, Australien och Europa lider av olika sorters tarmbesvär. Vanligast är det som kallas irritable bowel syndrome – IBS. Dessa människor måste därför tyvärr avstå eller åtminstone starkt begränsa sitt intag av ”tuffa” fibrer (kallas numera Fodmap-rik föda) och mest koncentrera sitt intag till ”snällare” fibrer.
Fodmap-rik mat (som innehåller mycket ”tuffa” fibrer) som man då rekommenderas att begränsa är bl a äpple, aprikoser, björnbär, torkad frukt i allmänhet, fikon, mango, nektariner, papaya, persikor, päron, plommon, vattenmelon, blomkål, kronärtskocka, svamp och ärtor.
Fodmap-låg mat (innehåller mindre mängd tuffa fibrer) som man däremot ur fibersynpunkt kan äta fritt är bl a bananer, blåbär, cantaloupmelon, tranbär, vindruvor, kiwi, citron, lime, mandariner, apelsiner, passionsfrukt, ananas, hallon, rabarber, jordgubbar, tangeriner liksom grönsakerna alfaalfa, bambuskott, spansk peppar, morötter, gurka, äggplanta, gröna bönor, grönkål, sallad, palsternackor, pumpa, potatis. rädisor, sjögräs, spenat, squash, tomater, rova, zuchini, quinoa (dock är de flesta av dessa rika på fruktsocker).
Allergier grundläggs i fosterstadiet och i tidig barnaålder
Bilden sammanfattar hur forskarna ser sambandet mellan livsstil och utveckling av allergier vid olika tidpunkter i livet och speciellt i det tidiga livet: fosterstadiet, nyföddhetsperioden och tidiga barnaåldern (Kim BJ et al. Environmental Changes, Microbiota, and Allergic Diseases. Allergy Asthma Immunol Res. 2014;6:389-400). Bland faktorer som bidrar till ökad allergi är moderns livsstil före och under graviditeten liksom under amningsperioden, om födsel sker via kejsarsnitt, konsumtion av västerländsk processad mat, exposition för endotoxin (damm i luften och olämplig föda), tobak, nedsmutsning och omvärldsgifter, klimatförändringar och mycket mer – d.v.s. i mångt och mycket samma faktorer som visat sig bidra till kroniska sjukdomar senare i livet.
Probiotika minskar risken för allergier
Hittills har probiotika prövats mot allergier mest på försökdjur. Bl.a. har man iakttagit starkt hämmande effekt på utveckling av astma vid tillförsel av laktobaciller på möss (Yu J et al Allergy Asthma Immunol Res. 2010,2,199-205). På senare år har man, om än alltför försiktigt, också börjat pröva probiotika på människor. Resultaten har så här långt varierat stort – en del bakterier har visat sig effektiva och andra inte. Doserna har varierat alltför mycket och storleken på de grupper som behandlats har ofta varit för små och aldrig hittills har några extra fibrer tillförts samtidigt. Det finns faktiskt, som det ser ut just nu, inget underlag för att på nuvarande stadium rekommendera probiotika vid olika allergiska manifestationer – åtminstone inte för att lindra eller bota allergier, men däremot för att förebygga uppkomst av allergi.
I min tidigare krönika om ADHD berättade jag om de finska forskarna Erika Isolauri & Seppo Salminen’s pionjärarbete. Redan för 15 år sedan behandlade de gravida kvinnor som kom från familjer hårt belastade med allergier, med probiotika under graviditetens sista månader samt den nyfödda bebisen under ytterligare sex månader – en behandling som faktiskt visade sig halvera förekomsten av allergier (Kalliomäki M et al Lancet 2003;361(9372):1869-1871). Den riktigt stora nyheten var dock att denna behandling helt förebyggde uppkomst av ADHD senare i livet.
Det står utom varje tvivel att riklig tillgång till korta fettsyror är essentiell för optimal tarmhälsa. Vi vet också att allergiska barn har lägre nivåer av propionsyra, ättiksyra och smörsyra i sin tarm jämfört med icke-allergiska barn (Böttcher MF et al Clin Exp Allergy 2000;30,1591). Uppgiften är uppenbarligen att med alla medel försöka öka nivån på dessa viktiga korta fettsyror i tarmen – och förhoppningsvis kan en bakteriekomposition rik på viktiga hälsobringande fibrer bidra till detta.
Hoppet står till synbiotika
Barn med allergiska hudförändringar (atopic dermatitis) löper stor risk att också få astma. I förebyggande syfte tillfördes sådana barn (medelålder 17 månader) i en studie under 12 veckor en synbiotisk kombination bestående av en liten dos av en bifidobakterie samt en liten dos av en blandning av galakto- och fruktooligosacharider (0.8 g/100 ml). De behandlade barnen utvecklade väsentligen färre allergier – efter ett år hade 14% i den behandlade gruppen tecken på astma att jämföra med 34% i kontrollgruppen, och 6% i den behandlade gruppen hade startat med astmamedicinering jämfört med 26% i kontrollgruppen. Fem barn i kontrollgruppen hade utvecklad manifest allergi mot katt, något man inte såg i den synbiotika-behandlade gruppen (van der Aa LB et al. Allergy. 2011;66:170-177). Denna lilla och delvis bristfälliga undersökning ger hopp om att synbiotisk behandling kan bli väsentligen effektivare än enbart probiotisk. Och speciellt om den inte bara inskränks till några veckor utan ges permanent samt innehåller en större mängd bakterier och fibrer.
I snart 15 år har jag forskat på en specifik synbiotika med fyra nyttiga bakterier (lb plantarum, Lb paracasei, Pediococcus pentsaceus och Leuconosdoc mesenteroides) och en stor dos av fyra viktiga och välkända fibrer (betaglykan, inulin, pektin och resistent stärkelse). Sammanlagt 10 gram fibrer – nästan motsvarande en tredjedel av rekommenderat dagsbehov av fiber och dessutom tillräckligt för dagsbehovet av ”tuffa” fibrer.
Tyvärr har jag hittills inte hunnit pröva behandlingen med Synbiotics vid allergier. Det känns som om det måste ges högsta prioritet.