Gifter som kommer från tarmen

Denna krönika är skriven av Stig Bengmark – professor emeritus, forskare, föreläsare och författare. Läs fler av Stigs krönikor här.

I flera tidigare krönikor har jag varit inne på olika gifter och dess negativa effekter för kroppen. Bland annat har jag ägnat en hel krönika åt omvärldsgifter och samt min omfattande krönika om de gifter som vi framställer då vi utsätter mat för hög temperatur – s.k. AGE och ALE. I dag ska det handla om några andra gifter – de som kommer från tarmen. Mitt huvudintresse på senare är är inflammation, som skapats i tarmen och som leder till kroniska sjukdomar. Jag är väldigt mån om att sprida den kunskap, som jag har samlat på mig under många år av forskning. Den här krönikan kommer specifikt att handla om inflammation, gifter bildade i tarmen, njurar och dialys.

Elakartade bakterier är experter på att tillverka gifter

Jag återkommer ofta till vikten av att ta hand om våra godartade bakterierna i tarmen. När vi inte sköter våra godartade bakterier tillräckligt bra försvinner/tappar de sin dominans i tarmen och tillåter de elakartade och sjukdomsalstrande tarmbakterierna att ta över stora delar av tarmfloran. Konsekvenserna uteblir inte och alla nackdelar med en dåligt fungerande tarmflora (dysbios) visar sig snabbt – för oss alla men framförallt för utsatta grupper som t.ex. de kroniskt njursjuka och speciellt de som regelbundet behandlas med dialys och som har svårt nedsatta immunfunktioner.

Mikrobiota har huvudansvaret för vår hälsa

De 1,5 kg bakterier som vi har i vår tarm, mikrobiotan, måste skötas med bl.a. daglig tillförsel av kost som de godartade bakterierna behöver för sin tillväxt och existens (massor med grönt – helst rått – och mycket magnesium). Tyvärr äter inte människor i modern tid sådan mat i tillräcklig utsträckning. De flesta förlitar sig istället på fabrikstillverkad mat och raffinerad kost såsom bröd, pizza, pasta, kokt ris och kokta rotfrukter – mat som tas upp redan i övre tunntarmen och varav en mycket liten del når ned till grovtarmen där de ”hungriga” nyttiga bakterierna finns. Sådan mat är absolut inte kost för bakterier. Med sådan dålig kost förändras tarmfloran tvärtom snabbt i negativ riktning, de godartade bakterierna lämnar frivilligt scenen och låter de elakartade bakterierna ta över och dominera tarmen.

Mikrobiotas specialitet – att bryta ner proteiner och eliminera proteinbundna gifter

Tarmfloran (mikrobiotan) har flera viktiga uppgifter. Den hjälper bland annat till med att utvinna nyttigheter av olika slag ur plantor och för den delen också animalisk föda: nutrienter, antioxidanter och vitaminer. En annan viktig uppgift för mikrobiotan är att effektivt medverka till nedbrytningen av konsumerade proteiner – en specialitet som är mycket viktig. Nedbrytning av proteiner medför nämligen alltid en viss frisättning av s.k. uremiska toxiner, som utgör en stor belastning för våra njurar hos oss alla och inte minst hos svårt njursjuka. En väl fungerande mikrobiota kan effektivt underlätta både nedbrytning och eliminering av dessa uremiska toxiner – en egenskap, som borde bättre utnyttjas hos de njursjuka, speciellt som detta är det område där dialysbehandling inte är fullkomlig.

En välfungerande mikrobiota förväntas radikalt reducera inflammationen i kroppen, öka effektiviteten hos det egna immunförsvaret och indirekt skydda mot upprepade infektioner, kroniska sjukdomar och för tidigt åldrande. Patienter som lider av kronisk sjukdom som Alzheimers sjukdom, ADHD, diabetes, kronisk lungsjukdom (KOL), kronisk leversjukdom och kronisk njursjukdom (ofta kallas ESRD – end stage renal disease – men kallas här fortsättningsvis dialys-patienter), saknar alltid en välfungerande mikrobiota och borde alltid tillföras supplement med synbiotika (en kombination av prebiotiska fibrer och specifika laktobaciller/probiotika.)

Dialys-patienter saknar det skydd som mikrobiota ger

Liksom patienter med kronisk leversjukdom, kronisk lungsjukdom, Alzheimer, diabetes och HIV-patienter, så har dialyspatienter ett dåligt fungerande immunsystem och lider av ett högt tryck av kronisk inflammation. Dialys är en effektiv metod för att eliminera många av de gifter som dagligen bildas i vår kropp, men den har sina begränsningar och är långt ifrån så effektiv, som man skulle önska. Daglig konsumtion av effektiva synbiotiska produkter skulle kunna utgöra ett effektivt supplement i processer som:
• Elimination av uremiska toxiner
• Elimination av bakteriegiftet endotoxin
• Elimination av alla andra utifrån tillförda gifter, hormonrester, läkemedelsrester mm.

Patienter med kronisk njursjukdom rekommenderas ofta ta det försiktigt med t ex frukt, mest för att motverka ett överskott av kalium som lätt uppkommer hos den njursjuke. En nackdel med detta är naturligtvis att detta också begränsar tillförsel av andra nyttigheter – antioxidanter och mineraler, främst magnesium (men också korta fettsyror, som är så viktiga för tillväxt och förökning av de goda bakterierna i tarmen liksom för att förhindra av läckage av gifter genom tarmväggen).

Sjukdomsalstrande tarmbakterier vanliga hos den dialysbehandlade njursjuke

Det är välkänt att dialyspatienter lider av hög nivå av s.k. oxidativ stress, vilket skapar förutsättning för hjärtkärlsjukdom, metabolt syndrom, avmagring/anorexi, anemi och andra komplikationer. Även kronisk trötthet är speciellt vanligt i denna grupp. Inte bara uremiska gifter utan hela eller delar av tarmbakterier återfinns inte sällan i blodet på dialyspatienter – i en nyligen publicerad studie återfanns DNA av sjukdomsalstrande tarmbakterier hos inte mindre än 20% av dialyspatienter (Wang F et al.Nephrology 2012;17:733-738).

Inte sällan återfinns också i blodet på dialys-patienter elakartade bakterier som t.ex. Klebsiella spp, Proteus spp, Escherichia spp, Enterobacter spp, and Pseudomonas spp, helt parallelt med tecken på extra förhöjd inflammation i kroppen och försämrad ämnesomsättning/metabolism; ökade nivåer av D-laktat i plasma, ökat C-reactivt protein och ökat interleukin-6– de senare speciellt tecken på ökad inflammation i kroppen.

Det största problemet – ansamling av skräpprodukter

Att identifiera och eliminera ”organiska skräpprodukter” är dialysens främsta mål. Mellan 90 och 100 sådana ”skräpprodukter” har identifierats. Huvudparten av dessa kommer från nedbrytning av aminosyror (inte minst tryptofan och tyrosin), som ofta intas i långt större mängd än vad kroppen behöver och som dessutom bryts ner dåligt om tarmfloran är dåligt fungerande (vilket den alltid är hos dialyspatienten). Tryptofan och tyrosin förekommer rikligt i fröer och nötter, kött av olika slag, ost, skaldjur, fisk och ägg. Tyrosin finns dessutom mycket rikligt i sjögräs (spirulina).

Dysbiosis och läckande tarm

Läckage av bakteriegifter som indoxylsulfat och p-cresolsulfat har rapporterats vara betydligt större hos patienter som undergår hemodialys än hos de som regelbundet undergår peritonealdialys (Pham NM et al. Clin J Am Soc Nephrol 2008;3:85–90).

Tarmproblemen hos de njursjuka har varit kända i årtionden och, mot denna bakgrund, är det fullständigt ofattbart att man inte gjort särskilt många försök att rekonditionera tarmen, minska giftproduktionen och stoppa läckaget in i kroppen av bakteriegifter. Därför är det speciellt glädjande att det nyligen publicerades studier som visar att tillförsel av prebiotiska fibrer i en så liten mängd som 10-20 gram per dag, signifikant minskar mängden av bakteriegiftet p-cresolsulfat i blodet (Meijers BK et al. Nephrol Dial Transplant 2009;25:219–224). Detta borde stimulera till ytterligare studier – den synbiotiska komposition, som jag arbetar med dagligen sedan mer än 15 år innehåller 10 g av specifika prebiotiska fibrer.

Probiotika till dialyspatienter har betydande positiva effekter

Redan i probiotika-erans barndom gjordes en liten studie med lovande resultat. Åtta hemodialys-patienter tillfördes Lactobacillus Acidophilus, en laktobacill som är vanligt förekommande i yoghurt. Behandlingen reducerade effektivt giftet dimethylamine (DMA) i blodet, från i medeltal 224 till i medeltal 154 micrograms/dl (p < 0.001) (Simenhoff ML Miner Electrolyte Metab 1996;22:92-96). En anmärkningsvärt viktig observation var att man att samtidigt kunde iaktta en 50%-ig reduktion i blodet av det cancerframkallande giftet Nitrosodimethylamine (från i medeltal 178 till i medeltal 83 ng/kg). Man skulle kunna tro att dessa iakttagelser skulle stimulera till en flod av studier med användning av mer specifika pro- och synbiotika, men så blev tyvärr inte fallet.

Ett nyvaknat intresse

Det skulle dröja 15 år innan nästa studie publicerades, också denna gång använde man en alltför liten dos av laktobaciller och gjorde den på allt för få patienter (9 stycken) och dessutom under en allt för kort period (2 veckor). Denna gång prövade man en synbiotisk komposition – 10^8 Lactobacillus casei strain Shirota, 10^8 Bifidobacterium breve, (Yakult) and 4 g galacto-oligosaccharides – ett välkänt prebiotikum. Trots alla nackdelar med sättet på vilken studien utfördes så redovisades signifikant lägre nivåer i blodet av giftet p-cresol, samt en minskad grad av förstoppning (Nakabayashi I et al. Nephrol Dial Transplant 2011;26:1094-1098).

En metaanalys visar unika möjligheter med behandling med pre-, pro-, och synbiotika på dialyspatienter

Redan följande år, 2012, publicerades den första metaanalysen – en anlys av allt som publiserats före detta datum med tillförsel av pre-, pro- och synbiotics till dialyspatienter. Den konstaterar, som redan påpekats ovan, att iakttagelserna i varje enskild studie baseras på alldeles för få patienter, för låga doser av laktobaciller och alldeles för korta studieperioder men att det, trots det, finns starka indikationer på att synbiotisk behandling effektivt reducerar nivåerna i blodet av bakteriegifterna indoxylsulfat och p-cresolsulfat (Rossi M et al. Int J Nephrol 2012;2012:673631).

2013 behandlades 16 njursjuka koreanska barn i en studie under 12 veckor med den välkända italienska probiotiska kompositionen VSL#3 (består av åtta olika godartade bakterier i hög dos). Nivåerna i blodet av indoxylsulfat och p-cresylsulfat mättes efter 4, 8 och 12 veckor men tyvärr utan att någoneffekt kunde påvisas(Hyun HS et al Korean J Pediatr 2013;56:159-164) – tyvärr har just VSL ofta visat sig ineffektivt i olika situationer.

Pro- och synbiotika effektivt att ”slå ner” inflammation

År 2015 publicerades en taiwanesisk studie som ger stort hopp. I denna studie tillfördes under 6 månader 39 patienter antingen en probiotisk komposition (bestående av en miljard av tre olika bifidobakterier plus en miljard av Lactobacillus plantarum A87) att jämföras med maltodextrin som placebo.

Ett antal inflammationsindikerande markörer (cytokiner) och endotoxin mättes före och efter avslutad behandling och uppvisade avsevärda förbättringar i den probiotika-behandlade gruppen. Speciellt bevarades njurfunktionen bättre i den probiotika-behandlade gruppen (Wang IK et al Benef Microbes. 2015 E-pub). Viktig är att poängtera att också denna studie baseras på ett alltför litet patientmaterial, samt att denna probiotikakomposition inte innehöll något tillsatt fiber och framför allt att innehöll alldeles för liten mängd av laktobaciller – själv arbetar jag med mångdubbelt större doser.

Synbiotisk behandling ett utmärkt komplement till dialys

Nya filter har möjliggjort alltmer effektiv dialys-behandling men betydande problem kvarstår, inte minst vad gäller en effektiv eliminering av s.k. azotemiska toxiner (kväveinnehållande substanser) och speciellt substanser som är kraftigt proteinbundna (Davenport A Hemodial Int. 2014 Oct;18 Suppl 1:S43-7). Dialysens möjlighet att eliminera dessa är långt ifrån vad man kan önska. Till dessa substanser hör bl.a. P-cresol som är speciellt förknippat med hög grad av inflammation, ökad grad av hjärt-kärlsjukdom hos icke-diabetiker och förhöjd mortalitet bland dialys-patienter (Krieter DH et al Nephrol Dial Transplant 2010;25:212–21, Sirich TL et al. Semin Nephrol. 2014 Mar;34(2):106-17.) Inte minst viktigt är att synbiotisk bahandling har stora möjligheter att eliminera en ofta iakttagen mycket plågsam trötthet hos dialys-, och ibland också transplanterade patienter.

Enligt Sirich et al (Sirich TL. Semin Dial. 2015;28:75-80, Sirich TL et al Clin J Am Soc Nephrol. 2014;9:1603-1610. Sirich TL et al Semin Nephrol. 2014;34:106-117) finns det dessutom ett antal närmast oidentifierbara proteinbundna toxiner, vilka dialysen dåligt eliminerar och vars kliniska effekter på långt när inte är klarlagda, och som väl kan ha ännu större negativa effekter i kroppen än t.o.m. pCS. Synbiotisk behandling erbjuder stora möjligheter att eliminera just sådana proteinbundna toxiner och därigenom erbjuda ett betydande komplement till en annars så framgångsrik dialysbehandling vid end-stage njursjukdom.

Njursjukvård en ogenomtränglig sluten borg

Hos två grupper av patienter har det visat sig vara nästan omöjligt att få till stånd kliniska studier med synbiotika – hos de med HIV samt njursjuka. Här tycks business bevaka sina territorier speciellt väl. Till slut fick jag tillstånd en liten studie vid HIV i Kalifornien, men i minst 15 år har jag velat få till kliniska studier med Synbiotics hos kroniskt sjuka – dock utan framgång. Jag har besökt, föreläst för, sökt stimulera njurläkare runt världen – alltifrån ledande kliniker i Stockholm och London till s.k. u-länder – utan framgång. Det har inte saknats entusiasm hos njurläkarna men i sista minuten dyker det alltid upp något läkemedelsbolag eller liknande som betalar stora summor för ”en absolut nödvändig” prövning av ett nytt läkemedel, ett nytt filter eller dylikt.

Är det någon som kan tala om hur jag skall bära mig åt för att komma vidare?